Jeppelonnqvist

First things first

 

Skönt att MFF börjar få ordning på sitt hemma spel nu med tanke på mitt kommande besök i Augusti.

Gillade vad jag såg av Malmös nya innermittfältare Enock Kofi Adu, ingen spekatulär spelare på något sätt men en bollvinnare, en spelfördelare, en Ivo Pekalski 2.0 som en på svenskafans,se uttryckte det.

Jag gillade också Simon Kroons inhopp i andra halvlek och unnade honom verkligen ett mål, nu hoppas jag det där snacket om en utlåning bara stannar vid just snack, för  är det nått vi behöver så är det yttermittfältare, det såg vi speciellt idag när Åge helt plötsligt satt Ålen(Mehmeti) som yttermittfältare och det funkade inte alls.

 

 

Jaha nu sitter man här med världens ångest över att semestern är slut och att jag ska jobba på Måndag, ångesten var ju dock påtagligt värre när vi körde hem i Fredags (Fredagar är för övrigt en jävligt dålig bilkörar dag om man gillar radio, ingen radiosporten och bara massa partymusik på dom andra kanalerna och det var inte nått jag ville lyssna på där och då)  men som sagt, ångest var tung men det är det alltid när jag åker "hem" till Norge igen och jag vet ju att den ångesten försvinner när jag kommit in i vardagslunken igen.

 

Vi kom alltså hem igår efter en knapp vecka i Sverige, att säga att resan dit gick bra är att överdriva en del, Wilma var till exempel inte lika glad i att köra bil som vi trodde och Alva blev ganska lätt uttråkad för att säga det milt (att hon också spydde på vägen dit gjorde inte saken lättare) men båda tjejerna var väldigt duktiga och vi kom ju fram, Carina ska ha en stor eloge också eftersom hon var tvungen att sitta inklämd mellan två barnstolar och var i princip tvungen att underhålla båda ungarna hela resan, tänk vilken bra och fin familj jag har egentligen.

 

Själva vistelsen i Sverige var väldigt trevlig, Alva fick direkt väldigt bra kontakt med min mamma och det kändes väldigt bra (jag vill ju tro att alla telefonsamtal har hjälpt) och efter att ha varit lite blyg så gick det också bra med Mika och Åsa och Ari och Kristin, är det något jag verkligen vill så är det att mina barn ska ha bra kontakt med sin svenska släkt.

Alva fick också bada i havet för första gången och hon älskar verkligen att bada, så jag hoppas det håller i sig och att hon inte blir lika rädd för vatten som sin pappa.

Allt som allt så var det väldigt bra i Sverige men.. (det finns alltid ett men) innan varje resa till Sverige så ser jag för mig hur roligt det ska bli, att jag ska hinna träffa och umgås med  både familj och alla vänner, problemet är bara att jag alltid sätter ribban för högt, man hinner aldrig träffa alla man vill och dom man hinner träffa hinner man inte träffa så länge som man vill lägg där till att jag alltid lyckas bli så sentimental när jag är i Oxelösund vilket då leder till att varje avsked blir extra jobbigt..

 

Nej måste få lite sömn nu, Carina är ute ikväll, så i natt blir det min uppgift att mata Wilma:)

Men först ska jag klämma in ett avsnitt till av den fruktansvärt bra dokumentärserien om första världskriget, kallad kort och gott det stora kriget.