Today was NOT a good day
Idag var det tungt, riktigt jävla tungt..
Jag är ganska van att ungarna gråter och surar när jag hämtar dom för att dom hellre vill att Carina ska hämta dom, det är mer regel än undantag men idag, när jag för tredje dagen denna veckan var tvungen att bära ut en gråtande Wilma ut från dagis och när Alva för tredje dagen denna veckan säger "jag vill att mamma ska hämta oss" det första hon säger när hon ser mig, då idag brast det totalt för mig, jag började gråta och skrika i bilen på väg hem och sa att jag skulle flytta hem till Sverige igen så att dom aldrig nånsin skulle behöva se mig igen, jag skulle ju ljuga om jag sa att jag fick den reaktionen jag ville ha.. så hela eftermiddagen gick jag runt och var uppriktigt ledsen.
Jag tror inte nån som inte varit i samma situation vet hur fruktansvärt tungt det är när ens barn säger att att dom hellre vill vara med sin mamma, det är klart det var perioder när jag och Carina var tillsammans som speciellt Alva hade stunder där det bara var mamma som gällde men det är lite annorlunda nu.
När vår familj splittrades så lovade jag mig själv att aldrig tvinga ungarna att vara hos mig om dom inte ville och nej det är ju inte så att jag tvingar dom och jag vill ju tro att dom trivs hos mig men ändå.
Och ja innan ni säger nått, jag vet att mina barn inte hatar mig, utan att det fortfarande är en ny situation, att dom fortfarande är mest vana att vara i det hus dom har växt upp i och att tjejer kanske alltid har ett starkare band till sin mamma än sin pappa och bla bla bla, när man är mitt uppe i situationen att man har saknat sina barn en hel arbetsdag, skal hämta dom och möts av "Vi vill att mamma ska hämta oss" då är det JÄVLA svårt att tänka så...
Apropå Sverige, jag skulle ju ljuga om jag sa att jag inte har tänkt tanken på att flytta hem igen men jag skulle aldrig kunna göra det och för att verkligen bevisa hur illa det är och att det är såååå synd om mig så tvivlar jag ofta om jag har nått att flytta tillbaka till.