Jeppelonnqvist

Skulle egentligen bli en mysig helg det här men nu blev allt blev nu bara meningslöst..

Min vecka med tjejerna börjar egentligen idag men dom började nästan gråta nyss för att dom inte ville vara hos mig..och eftersom jag absolut itne har lust att tvinga dom så fick dom bara stanna hos Carina då..vet inte om det är "rätt eller fel" men som sagt så orkar inte jag försöka locka dom till mig..

Det är en ganska hemsk jävla känsla, som nått som äter upp en inifrån.. när ens egna barn, dom man älskar MEST av allt i hela jävla världen inte vill hem till en.. då känner man sig fruktansvärt jävla låg.. jag hade inte önskat min värsta fiende denna känslan.. men så kommer självinsikten.. som man bäddar får man ligga...

Var en hel del jävligt destruktiva tankar som flög igenom huvudet på vägen hem förut men jag lyckades stänga dom ute.

 

Det spelar liksom ingen roll när folk säger att det bara är en fas och klart dom älskar dig och det blir bättre...för det är NU det gör ont, precis nu..