Jeppelonnqvist

Kommer ni ihåg problemen jag hade med mobilladdaren?

I Måndags köpte jag en ny laddare samtidigt som jag fick besked om att dom hittat min gamla laddare på utestället, bra då har jag ju två laddare.

Problemet, jag har inte hämtat min gamla laddare och idag glömde jag min nya på jobbet, so here we go again :P

 

Onsdagar är verkligen "värsta" dagen, anledningen är att Alva har gymnastik och eftersom den börjar kl 17 och jag pendlar så är det ingen vits att åka hem först efter jag hämtat dom dagis, ibland hinner vi en snabb visit på biblotetetk, ibland (som idag) så är det rätt till hallen och käka nått där, detta betyder att det blir ganska långa dagar, idag åkte vi hemifrån vid 0700 och var tillbaka vid 1830.

Eftersom det blev 3 timmars stadig sömn inatt (frågan är hur stadiga dom var eftersom dom tillbringades i samma säng som Alva) Så var planen att få ungarna i säng tidigt och sen kollapsa i soffan men så kom det här som kallas livet i mellan då, kläder måste tvättas, morgondagens middag ska planeras och jag måste tydligen jobba en hel del...

Apropå jobb, sen när fan började jag få dåligt samvete för att jag är sjuk från jobbet, var sjuk nu Måndag och Tisdag och har suttit med lite ångest och dåligt samvete, vill ju gärna tro att det är för att man har lite arbetstolthet och vill göra ett så bra jobb som möjligt (till en viss del är det ju sant) men ska man vara ärlig så handlar det mest om pengar, inte för att jag direkt förlorar pengar på att ungarna eller jag är sjuk men vi får nämligen en bonus varje år baserad på det ekonomiska resultatet.. MEN den blir utbetalt efter hur mkt närvaro man haft på jobbet, för varje dag man har frånvaro över ett visst antal dagar så blir man dragen en viss prosent av bonusen, vilket betyder att om man är sjukskriven nån vecka så kan man i princip säga tack och hej till allt vad bonus heter.

Nu var inte jag sjukskriven förra året men med två små barn och ett ostabilt psyke så hade jag nog några dagar mer frånvaro än vad som är ok enligt "reglerna"

 

Det är ganska tungt (säkert oavsett situation) att höra hur ens barn i sängen innan dom ska sova pratar om hur dom önskar att mamma och pappa bodde ihop så dom slapp flytta fram och tillbaka så mkt..

Jag har ju börjat acceptera att dom trivs bättre hos Carina, att det inte är mig det är fel på men att deras hem, deras rum och deras leksaker alltid kommer vara hos Carina, sen har Carina en sak till som jag har jävligt svårt att ge dom, nämligen tid...

Men men får inte gjort så mkt med sånna värdsliga saker..

Vi dammar av en gammal klassiker: